Vårt åtagande att undvika användning av latex eller skum
Vi har gjort en grov uppskattning att 32 miljoner madrasser kasseras varje år bara i Europa. Endast några få återvinns på grund av höga kostnader eller brist på reglering. I Stockholm, till exempel, bränns de alla på återvinningsstationerna.
"När man bränner något material, naturligt eller syntetiskt, är det avgörande att ta hänsyn till de utsläpp som produceras och deras potentiella påverkan på hälsa och miljö. Här är en faktabaserad jämförelse baserad på vad som händer när material som Talalay-latex (en typ av naturlatex) och naturliga fibrer som ull, bomull, kashmir och siden bränns:"
Talalay Latex (och andra latex typer)
- Sammansättning: Talalay-latex är en naturlig gummiprodukt som härstammar från saven av gummiträd (Hevea brasiliensis). Den genomgår en specifik bearbetningsmetod som involverar vakuum, frysning och vulkanisering för att skapa skum.
- Bränningskarakteristik: När latex brinner kan det frigöra en rad farliga gaser, inklusive kolmonoxid, svaveldioxid och potentiellt andra giftiga föreningar beroende på de tillsatser som finns i latexformuleringen. De specifika farorna kan variera beroende på om latexen är 100% naturlig eller om syntetiska material har lagts till.
- Hälsorisker: Inhalation av rök från brinnande latex kan irritera andningssystemet och, beroende på koncentrationen av gaser, kan medföra mer allvarliga hälsorisker såsom huvudvärk, yrsel och i extrema fall kan det vara livshotande på grund av inandning av giftiga ångor.
Naturliga fibrer (Ull, Bomull, Kasmir, Silke)
- Sammansättning: Dessa fibrer är proteinbaserade (ull, kashmir, siden) eller cellulosa-baserade (bomull). Proteinbaserade fibrer kommer från djur, medan cellulosa-baserade fibrer kommer från växter.
- Brännande egenskaper:
- Ull och Kasmir: Dessa fibrer är relativt flamsäkra jämfört med andra naturliga fibrer. När de brinner, kolas de och slocknar av sig själva när flamkällan tas bort. De avger en lukt som liknar brinnande hår och producerar mindre intensiva lågor.
- Bomull: Bomull brinner snabbt och lämnar efter sig en fin, mjuk aska. Det kan antändas lättare än ull eller kashmir och producerar en gulaktig låga.
- Silke: Liknande ull brinner silke långsamt och kan självsläcka. Det luktar också som brinnande hår på grund av sitt proteininnehåll.
- Hälsorisker: Den främsta faran med att bränna dessa naturliga fibrer är inandning av partiklar och potentiella irriterande ämnen från röken. Jämfört med syntetiska material eller naturligt gummi är dock utsläppen generellt sett mindre giftiga.
Jämförelse och miljöpåverkan
- Toxicitet av utsläpp: Syntetiska material och naturgummi som latex kan producera mer farliga utsläpp än naturfibrer när de bränns, på grund av den potentiella frisättningen av giftiga gaser och kemikalier.
- Nedbrytbarhet: Alla nämnda naturliga fibrer är nedbrytbara och har en lägre miljöpåverkan när det gäller avfallshantering jämfört med syntetiska fibrer. Latex, särskilt naturlatex, är också nedbrytbart, men förbränningsprocessen och utsläppen kopplade till förbränning kan ha en negativ miljöpåverkan.
- Brandfarlighet: Ull, kashmir och siden har naturliga flamskyddande egenskaper, vilket gör dem mindre farliga när det gäller brandrisk jämfört med bomull och latex.
Sammanfattningsvis, medan förbränning av vilket material som helst kan medföra miljö- och hälsorisker, varierar graden av fara betydligt mellan olika typer av material. Naturliga fibrer som ull, kashmir och siden tenderar att vara mindre brännbara och producera färre giftiga utsläpp vid förbränning jämfört med naturgummiprodukter som Talalay-latex, som kan frigöra skadliga gaser.
-----
För att beräkna antalet madrasser som kasseras årligen i Europa använde vi följande fakta:
1. Europas befolkning är cirka 750 miljoner.
2. Beräknad en genomsnittlig hushållsstorlek på 2,5 personer.
3. Antal hotellsängar: Detta antal kan variera kraftigt, men för denna beräkning antog vi 10 miljoner hotellsängar i Europa.
4. Mattress Replacement Rates: Individer byter ut sina madrasser var 10:e år, och hotell byter ut madrasser var 3-5:e år.
Beräkningen för hushåll baserades på antagandet att varje hushåll har minst en madrass, och för hotell antog vi att varje säng motsvarar en madrass.
